Utanför köksfönstret

Snön har kommit. Med den en jämnare och skönare bakgrund för de fåglar, som ständigt kvittrar och leker i buskar och träd runtom på tomten. Det är för kamerans, bildernas skull jag menar "skönare bakgrund". Det är svårt nog med skärpa, men när en massa


spretande grenar, våta lövhögar och visset gräs kommer ivägen och gör bilderna i stort behov av retuschering, blir aldrig slutresultatet lika bra, som när det är jämn fin bakgrund. Men för mycket och för litet skämmer allt. det gäller även snö.

Vi har flera anordningar för matning med havre, solrosfrön, hampfrön och nötter och specialblandningar, så småfåglarna hålls på gott humör och är så livliga. Ibland kommer talgoxar upp på fönsterblecket och spanar vickande med huvudet in i köket. Nog är fåglarna ett gott sällskap, särskilt för pensionärer och andra ensamma människor.

De är som barn och vi talar till dem som vore de barn. De är busiga och lekfulla och har aptit för ett helt regemente.

Man blir själv som ett barn och deltar på något sätt i fåglarnas nära-hus-liv.

En som talade om vikten av att vara som ett barn, var Jesus. Där finns ödmjukheten, det obefläckade samvetet, spontaniteten och tron på det som vuxna måste överväga, misstänka och kanske undvika. Naiviteten eller barnsligheten är ingen nackdel i livet med Gud.





Talgoxen, pilfinken, blåmesen, grönfinken, gulsparven, gråsiskan, bofinken och domherren - alla kan de samsas och kivas, men de har verkligen olika kynnen och egenskaper. Det är därför det är så intressant att iaktta dem.

Människor är ju som bekant likadana.

Så till syvende og sist är det människor som är mitt huvudintresse och särskilt hur de har det med Gud.

Men de är inte utanför köksfönstret :-)





Detta är en av mina favoritbilder.
"Finkangel" kallar jag den. Se så kul den lägger ihop tårna - nästan som till bön, eller är det att den drar upp landningsställen...

Nu ska jag fotografera mera...fåglar.

Recensera gärna här!