Efter en resa till Spaniens sydkust ser jag på bilder och stannar upp inför de få strandbilderna jag tog, med vågbrus och skönt vaggande rytm för en orolig själ. Det sägs - och jag har ju själv sett och hört - att var sjunde våg är mäktigare än de andra. Jag ser och känner hur just den vågen når fram till mina fötter och jag är för några sekunder en man med tårna i Medelhavet. Vem kunde trott det efter mer än 75 år av flygrädsla och noll res- eller äventyrslust.
"Guds kärlek är som stranden och som gräset, är vind och vidd och ett oändligt hem" Havet har hela skalan från mild stillhet och spegel, till upprört vatten med skum som av krossat glas.
Stranden här är inte av det finaste slaget, litet osanerad och grov, men det gör ingenting. Ingen badar nu, det är februari och ganska kallt - båtarna syns vid horisonten och någonstans långt borta ligger Gibraltar, vårt resmål nästa dag.
som från havet kommer hon till mig
- min trygghet och min famn
ger orons humlor i min själ
sina händers skålade hamn
så jag har goda skäl
att draga henne till mig
och säga Tack min Gud för tiden som är kvar
då vi får vara lyckligt kärlekspar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar