Solnedgång

Är det under moln och över skummande vatten jag svävar är jag som en andens fågel fri och luften bär mig dit vinden vill, när jag glider i vila på mjuka vingars följsamhet. Jag ville vara en fågel i min ande, bäras och styras av Guds vindar.

Solnedgången är alltid ett skådespel. Över havet mäktigare än någon annanstans. Se hur solens guld gör vattnet rikt för ögats behov av sköna syner på sommarkvällens vernissage.


Solen tar med sig dagen till en annan kontinent och sprider sin ljusa livsglädje jorden över. På väg ner som ett mynt i horisontens sparbössa, räknar nattens händer in dagens inkomster. Som ett underbart lysande sigill avslutas de lätt molnbeströdda himlarnas färd mot natt och sömn. Och havet rullar allt tystare och allt hörbarare, när dagens rop, skratt och buller tystnat. I svalkan som ännu har ljuset med sig på våra kinder, går vi hem till hotellrummet i Gullmarstrand, Fiskebäckskil i augusti 2006.

Recensera gärna här!