En semesterresa i Spanien februari 2007 innefattade också ett besök hos aporna på Gibraltarklippan. Från det tillfället är bilderna jag lagt in. Makakerna tillhör en primatsläkt av markatteart och är därmed nära släkt med människan. Det enda mänskliga, negativt sådana, jag hann se på utflykten var att de är väskryckare, mycket effektiva o snabba sådana. Men de har ett utvecklat balanssinne, vilket syns på bilden här nedan.
"Makaker är medelstora primater med starka extremiteter. Deras täta päls har oftast en gråbrun färg men kan även vara helt svart. Ansiktet saknar oftast hår och har en utpräglad nos. Hos några arter finns ett slags skägg. För att skilja dem åt kan man jämföra svansens längd. Berberapan saknar svans och hos några arter som Macaca fuscata eller Macaca arctoides finns svansen bara rudimentärt. Hos andra arter är svansen lika lång som kroppen. Makaker blir upp till 80 centimeter långa och når en vikt av 6 till 15 kilogram. Hannar är oftast tydligt större än honor." (ur Wikipedias artikel om makaker)
Jo, en till sak har de gemensam med människan: Hur man än vänder sig så har man ändan bak.
När snön ryker och solen lyser blir det fina effekter, inte minst för fotografering.
Solen tar med sig dagen till en annan kontinent och sprider sin ljusa livsglädje jorden över. På väg ner som ett mynt i horisontens sparbössa, räknar nattens händer in dagens inkomster. Som ett underbart lysande sigill avslutas de lätt molnbeströdda himlarnas färd mot natt och sömn. Och havet rullar allt tystare och allt hörbarare, när dagens rop, skratt och buller tystnat. I svalkan som ännu har ljuset med sig på våra kinder, går vi hem till hotellrummet i Gullmarstrand, Fiskebäckskil i augusti 2006. 
Katten under här är en spansk utekatt vi träffade på i närheten av Marbella i Spanien. Det var i februariu 2007. Verkar vara en vanlig bondkatt med litet stil på sig.
Strindbergslampan speglar sin upplysning i fönstret ut mot mörkret, ungefär som författarens böcker speglar sin tids upplysning och atmosfär genom flertalet upplagor av sina verk. Jag tycker den här bilden kan uttrycka en kosighet och känslan jag får är litet bakvänt uttryckt så: Lamporna släcker dagsljuset. De kupiga glasens mjuka rundning och varma färg ger kvällstrivsel.
Varken vinter eller snö, men en klassisk önskebild för en amatörfotograf på semester i Fiskebäckskil (Gullmarstrand) några augustidagar. På något sätt känns solen som mest påtaglig när den rullar ner bakom horisonten - lägger sig som en bubbla i det stora vattenpasset i Guds hand. Vågorna vaggar och vyssar, molnen letar bästa mantelskruden och bergens och skogarnas kulisser bildar det fallande mörkrets fond.
