Kyla och frostighet i relationer är inget speciellt vinterbegrepp. Det kan ge sina skador och kyla ner vänskap och beundran till under noll. Det försvårar åtskilligt samarbete och tillkommer dessutom mobbning, översitteri och elakhet har ingen islossning varit möjligt utan "glaciärsprickor" uppstått. Ingen vågar längre "hoppa över" till den andra.
Frost och is, snö och vinter är annars vackra företeelser och man kan ha varmt hjärta och heta känslor i de allra kallaste trakter. Snögrotta med levande ljus, tjock matta och gemensam sovsäck är en annorlunda och not easy (förlåt: inte isig:-)) way to make love.
Små intressanta isfläckar, mönster som väcker fantasin till liv gillar jag. Här några exempel. När pölar får ett tunt lock över sig - tallriksis, kallar jag det - eller när sjöisen visar olika tillfrysningskvaliteter i bubblor, sprickor, färger från mjölk till black coffee osv.
Ingen av dessa tre bilder är från sjöis. Det är vanlig grusväg under. Jag minns från den tiden jag åkte skridskor och lyssnade på hur isen sjöng och gav ifrån sig skott och bangar, hur den också gungade, svajade under fötterna och vatten sipprade upp på ytan. Men det var inte farligt, sa man. Nej, kanske inte för mig som höll till inne i vikarna på grunt tillfruset vatten mest - och lärde mig göra "åttor", men jag spanade ut mot sjöhorisonten och såg de snabba och skickliga åkarna med långfärdsutrustning. I silhuett mot solen såg vem som helst av dem ut som "prins Bertil" på långrörsträning. Kungliga nöjen ska man inte förakta, men avundas litet får man väl.
Men detta är från sjön Rämen i Rämshyttan, Borlänge kommun, Dalarna. Visst ser det härligt ut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar